Kärlek vid första ögonkastet.

Vi träffades för nästan exakt 2 somrar sedan i Helsingborg. Jag hade redan någon när vi möttes, men det förhållandet sjöng verkligen på sista versen. Vi kom inte överens längre och det knakade rejält i fogarna. De senaste åren stämde ingenting längre.. hon hade blivit sliten, trist och hade alltid en sur ton lixom, helt ohållbart i längden. Tankarna på att försöka hitta någon ny växte sig allt starkare.
Jag fick syn på henne på nätet och utseendemässigt sa det klick direkt.
Hon såg helt underbar ut på fotona, hennes utstrålning, former, hela hon va lixom helt perfekt. Jag bestämde mig ganska fort för att åka o träffa henne och jag visste vart hon fanns, Helsingborg. Det är ju inte så långt härifrån så jag tar motorcykeln dit. Den pirrande känslan i magtrakten och den sköna sommarluft som smeker mina kinder under färden får mig att rysa till. När jag väl kommer fram parkerar jag min motorcykel inte alltför långt bort. Jag börjar gå, och utan att tänka på det ökar jag takten för varje steg jag tar. Under promenaden dit pockar fjärilarna i magen återigen på uppmärksamhet . Jag börjar tänka.. "tänk om hon inte är där?", "tänk om någon annan hunnit före?".
Jag öppnar dörren och går in och upp för den smala spiraltrappan. Jag hör ett svagt "Hej kan jag hjälpa till med något?" men förmår mig inte att svara utan fortsätter fram till rummet där jag hoppas finna henne.
Mina ögon sveper ivrigt över rummet och DÄR!.. bara några få meter ifrån mig står hon.. bara precis så vacker som jag föreställt mig. Jag står länge och beundrar henne innan jag går fram. Jag hänger av mig min jacka och sätter mig ner på stolen framför mig. Jag sträcker fram min hand och plockar upp henne, lägger henne försiktigt över mitt knä . Min vänstra hand greppar om hennes hals och varsamt formar sig mina fingrar till ett Em7. Mitt plektrum dansar mjukt över strängarna och ett varmt, lagom metalliskt skönt sound letar sig in genom mina öron.
Hon e helt underbar.
Hon har ett något maskulint namn, "Martin" men det spelar absolut ingen roll.
Jag får ett schysst fodral till henne för en safe ride home, betalar med ett leende och beger mig hemåt. Det var kärlek vid första ögonkastet och hon e fortfarande min.
Ikväll fick hon nya strängar på sin hals, Elixir Nanoweb Phosphor Bronze 0.11-0.52.
Hon låter vackrare än någonsin. Love her ;-)

Martin chillar i sin case efter ett hårt pass.